fredag 23 maj 2014

En Fröken finare än snus och godnatt Mikael







Idag begravs Mikael. Jag har lärt känna en bit av hans fru på instagram. Det är en av de mest fina människor jag någonsin mött. Hon heter fröken Gul där. På riktigt heter hon Piia, med två i. Jag hittar inte rätt ord, igår skrev jag så här till henne; "Du kära du, fy fan vad du går igenom. Har bara stumhet och svordomar när jag ställer mig framför din värld i tanken. Andlösa tomrum, det är som hjärnan lägger ner när jag försöker närma mig för att översätta. Allt jag kan är att sätta mig här. Bredvid. Lyssna och dingla och tycka så asagudamycket om."

För jag har ingen aning om hur det känns att mista den klippa som står en allra närmast. Jag vill aldrig veta. Men jag är inte rädd för din sorg Piia, eller andras heller. Jag vill att fler ska våga möta andra. Inte vika undan med blick och ben. För att det är obehagligt och kliar i din rädsla. Det behövs inga ord tror jag, man vet ju sällan vad man ska säga när man står där framför någon som förlorat den allra närmsta. Inga ord känns tillräckliga, för inga ord kan GÖRA något. Men en kram. En varm blick. Och varför inte bara "beklagar djupt din sorg". För det är inte vad vi säger utan att vi möter som är det viktiga. Det stödet, det varma nätet, under och bakom. Kanske koka en storgryta, skicka en blomma, klippa gräset, passa barnen. Sitta bredvid. Lyssna. Utan rädsla. För nästa gång är det jag eller du som drabbas. Hur vill du ha det då? Att folk går undan som vore du pestsmittad? Sorg är inte farligt. Sorg smittar inte. Kramas. Idag och alla dagar. 

Och sätt in en slant för att stödja cancerforskningen.
Följ Piias instruktioner på bilden ovan.
Den och den vackra bröllopsbilden har jag lånat från hennes instagramflöde.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar