torsdag 15 augusti 2013

Älskade självbedrägeri

Ok. 
Slutplockat för idag.
Jag är verkligen en sorterande sort.
Och så det där. 
Det eviga jagandet av färdighet.
Inte färdig jag eller färdig väg eller sånt stort färdigt.
Det vill jag liksom inte alls bli.
Men ibland önskar jag mig färdigsorterad. Färdigordnad.
Liksom så här; nu vet vi att julsaker alltid står DÄR, till
höger om de sorterade minneskartongerna och strax framför
de ordentligt märkta kartongerna med vinterskor.
Och om Maja ritar så lägger vi teckningarna just DÄR och
säger hon fina eller roliga saker så skriver vi naturligtvis inte 
det i mail till varandra, i sms eller på små skrynkliga lappar
som hamnar på diverse ställen utan skriver i den DÄR boken.
Små fina stenar, frökapslar, urklipp, olästa tidningar, pussel,
kläder som ska sys om, ensamma strumpor, viktiga kvitton...
DÄR, DÄR och DÄR!
Jag vill att allting ska ha en plats. En färdig plats.
Det ökar alltid på hösten, det där färdigbehovet.
På sommaren får allt gärna fluffa både hit och dit, vi ska
ju ändå gå till stranden! 
Men nu, nu börjar den där innetiden. 
Lite nystart.
Och den där underbara tanken och tron.
Att...den HÄR gången blir det bra!!!
Varje år, så jäkla fint att jag tror lika mycket på
det varje år! 

Imorgon åker vi till soptippen med det som inte fick 
vara med om denna nystarten. Och när det är slängt,
då går liksom startskottet! 

För när allting är färdigsorterat då har man ju tid till allt det där extra!?
Sätta in teckningarna i fina album, laga alla de där kläderna,
måla om det där bordet, spackla köket och rita av alla frökapslarna.

Eller?!
Jo, visst är det så!







1 kommentar:

  1. Jo visst är det så! Du beskriver det som en fin saga och jag rycks liksom med i sorterandent, men bara i mitt huvud, för varje dag när jag kommer hem är kraften och lusten liksom lite slut. Gahhh! men du skall ju hjälpa mig :) kramen damen

    SvaraRadera