Snabba dagar och stillsamma bilder

Jag sitter uppe ensam.

Tänt en massa ljus och känner det där stillsamma,

ensamhetsvälbehaget fylla rummet och

kila längs med ryggraden.

Allt går så fort.

Mycket är så fint.

Somligt är så sorgligt.

Sitter här och väntar ikapp mig själv tror jag.

Ibland går jag så fort.

Vet inte ens varför jag skyndar mig så vissa dagar.

Effektiviteten i sig blir en princip.

Helt i onödan joggar jag runt i hemmet med famnen

fullproppad med felplacerade saker, 

samtidigt som jag kokar nappar i köket,

sorterar jag viktiga papper i en hörna, 

servar mitt barn med underhållning a´la Playdoh,

passar på att svepa av toan,

viker lite tvätt,

gör inköpslistor i huvudet

och pratar i telefonen samtidigt.

Allt fort fort fort.

Till slut hamnar jag i soffan men är så stress-speedad

att jag kommer på mig själv att jag enbart sitter med

halva rumpan på soffkanten, som beredd på något,

lite som i flykt eller fara.

Det är då bilder är så bra.

Då klickar jag in mig på mitt Pinterestkonto.

Kan sitta obegränsat länge och bara titta.

Såna här photobooth-bilder från förr älskar jag.

Såna som får en att undra.

Blir alldeles lugn och det växer sagor ur bilderna.

(Alla bilder är från mitt Pinterest )

Adam Fuss

Jag har en stark förkärlek för skirt vackert i kombination med rått tungt mörker.

En krispigt skör romantisk spetsklänning går in i en

mossdunkel och övervuxet förvildad trädgård.

Lite Pans labyrint, den hemlighetsfulla trädgården, 

lite Maria Gripe. 

Ska absolut bli bättre på att använda kameran.

Och skogen, masker, smink, vackra kläder, 

uppstoppade djur...Ja, you get the picture!

Här är bilder av Adam Fuss

(Hittade ingen hemsida - länk till Wiki)

Vill ha

En bra skrivare.

En riktigt bra.

Men finns det såna till hemmabruk?

För en skälig summa?

Som kan skriva stort?

Bilden är lösa skisscollagebitar. Målat av mig. I akryl.

Om kvällsbråk och klorin

Ibland är det väldigt effektivt med lite kvällsbråk.

Lite skilda meningar och småhårda ordväxlingar.

Inte så argt så att man går i stå.

Bara så där lagom så att man, när man skiljs 

från bråket, är man helt adrenalinstinn och

måste göra sig av med allt.

Jag rusade ner i källaren och drog upp dammsugaren,

golvmoppen, Ajax, Klorin och till och med WC-ankan!

Utnyttjade läget och mig själv.

Nu jäklar i havet är det rent må ni tro.

Huvvaligen vad gött det är så här efteråt.

Sams igen, i all glans, och i bakgrunden luktar det lite badhus.

Bilden har jag ritat.

Det dagliga klippet

Man borde liksom klippa lite oftare.

Och klistra.

Och rita!

Jag har en dröm, well quite många faktiskt,

men en av dem är att jag borde använda

någon av alla fina böcker jag har

 till att dagligen spontan-rit-klipp-klistra.

För att liksom hålla igång.

Blir så lätt det där stoppet, som är så jobbigt att jobba sig förbi.

Det här är Hollie Chastain .

Fint som attans, om du frågar mig.

Att undvika vemod

Tidigt idag bestämde vi att sy en rosa snögubbeflicka

tillsammans, Maja och jag. 

Sen kom det så mycket annat framför och plötsligt var det dags att sova.

Då brister det totalt; underläppen darrar, ögonen fylls snabbt av tårar

och mammahjärnan vet att det är det Stora Vemodet som rullar in.

Och snabbt rullar det.

Så innan jag vet ordet av så hör jag mig säga;

"Självklart ska vi sy en rosa snögubbeflicka innan vi ska sova!"

Sucker!!!

Men visst blev den underbar!

Imorgon ska vi sy en hel arme med runda plyschfigurer.

Ägg ägg ägg

Sitter och försöker bli klok på det här med att blogga.

Hur får man in små fina bilder så där till höger tex?

Liksom länka till mitt Pinterest tex?

Eller lägga upp en sån där fin lista på fina bloggar?

Och så ska jag bli bättre på att vara tydlig.

Inte så kryptiskt kvasipoetisk.

Om man tex vill berätta att man har ett barn som

kom till världen genom åratal av kämp, tester, 

hormonbehandlingar, besvikelser, omstarter, 

ännu mer behandlingar, massa äggläggande och 

så många gynstolsbesök så att hoppa upp i en dito idag 

känns lika farligt som att äta en glass.

Ja, då kan man ju bara säga det, istället för

att mumla om sköra ägg utanför sig själv!

(Som jag gjorde i tidigare inlägget.)

För så var det.

Så kom hon till oss.

Det finaste vi har.

Det är jag jävligt tydlig med.

Bilder tagna av mig från mitt hem.