Att vara mamma

Vi är hemma och snörvlar idag.

Ett väldigt lugn ligger som len bomull över oss.

Vi tjuväter gelehallon, tittar ut på snön som glittrar,

pratar om varför kärlek är bra, om hur mycket honung

man egentligen kan äta innan det blir onyttigt. 

Vi tittar så klart på Dunderklumpen, sorterar glittriga

bokmärken, övar på mjuka pussar och jag tänker

på hur allt började.

Innan hon fanns.

 Mitt barn.

Hon som vistades utanför min kropp när hon bara var ett ägg.

Det sköraste ägg jag någonsin sett.

Det är egentligen inga jobbiga tankar, 

trots de varma tårarna som trillar längs mina kinder så är

soundtracket är så där änglapingligt speldoseaktigt. 

Stillsamma, vackra, ömma, bottenlöst tacksamma tankar

och jag fylls av nära nog imploderande kärlek.

Men allvarsamma tankar är det, 

och väldigt väldigt nära, 

alldeles för nära det vackra, 

ligger en enorm livrädsla.

Livets skörhet.

Livets storhet.

Livsfarorna.

Livets förgänglighet.

Livets möjligheter.

Livsmod.

Sånt tänker jag på idag.

Fram med håvarna folk - här ska tusans fånga alla jäkla dagar som finns!!

Nathalie Choux

En annan favorit är Nathalie Choux .

Galet fint allt hon gör.

En av mina favoriter

Är absolut Katja Tukiainen.

Jag tänker en massa på dig Jennie.

Som jag inte känt så länge alls.

Fast ändå känner mig så nära ibland.

Hoppas nästan att Katja är ny för er,

älskar känslan att få komma med det där

WOW-tipset som får folk att lysa av inspiration.

Bästa presenten. 

Själv blir jag helt pirrglad och så där GAAAAH-ig av Katjas bilder!

Vill bara måla måla måla!

Hus rimmar på sinkadus

Någon gång i somras var vi på väg.

Vid ett snabbt stopp såg jag en sån där skylt.

En sån där som man förstår att man måste följa.

Antikt och loppis stod det.

Där stod det.

Det finaste hus jag någonsin sett.

För en dockskåpsfantast var detta så nära himlen man kan komma.

En helt vanlig dag

Vaknar utsövd och full av liv och skaparglädje vid 05.00.

Solen är på väg upp och koltrasten sjunger en morgonserenad

från stalltaket. 

Springer barfota ut i trädgården med mina två trogna hundar

och passar på att krafsa ihop en liten bukett.

Kaffet smakar alltid bäst framför nyplockat tycker jag!

Går en runda i min 30 kvm stora walkin och väljer dagens klänning

och tillhörande accessoarer. Så skönt att ha hår som man bara

liksom rufsar igenom med handen eller buntar ihop till en sån

där perfekt spontan-looking knopp.

7 minuter senare är jag färdig och beger mig ut. 

Passar på att mata hönsen på vägen, hästarna är fortfarande

på sommarbete.

Lämnar mitt hem och släntrar iväg mot ateljen.

Väl där kastar jag mig över dagens arbete. 

Det fullständigt strömmar ur mig.

Inga jobbiga val, allt är solklart.

Känner ett plötsligt behov av att arbeta tredimensionellt.

Tvättar av mina penslar och beger mig bort mot andra delen av ateljen. 

Slänger ihop tre keramikskulpturer innan jag börjar känna hunger.

På väg ut passerar jag mitt bibliotek med alla mina samlingar.

Stenar, fjärilar, skelett, snäckor och gränslöst med konstböcker.

På väg mot favoritcafeét träffar jag en av de konstnärer som också bor här.

Vi tillverkar små blomsterkransar, pratar om vår senaste säljsucce och

hur tusan vi ska hinna spendera alla våra pengar!

Va?? Vad sa du? Luftslott?! Jag!!?? Näee.

PMS-relaterad verklighetsflykt!

Städa garderoben

Packade in min supersnörvlande dotter framför Dunderklumpen.

Själv gick jag upp på ovanvåningen och tänkte att jag skulle rensa

garderoben som har vuxit sig långt bortom min valförmåga.

Det första plagget jag fick tag på var en 7 år gammal blus med trasiga ärmar.

En sån som fått hänga med för att den kanske skulle kunna förvandlas till något annat.

Snabbt såg jag min utväg ur rensningen! 

Den är ju som gjord för en makeover a´la vinterprinsessklänning.

Make it work!

Voila! 

Tyvärr tog ingreppet enbart 15 minuter och modellen var jag tvungen

att muta med 25 gelehallon för att få några motvilliga bilder. 

Men vilken tur att jag inte bara slängde den!

Och nu har jag då rakt inte tid för rensning, nu måste

vi bada oss i en massa prinsess-skum.

Tjo!

Ibland är jag lite suddig i konturerna, nästan genomskinlig. 

Utsikterna är lite rökiga och famnen fullproppad med skörhet. 

Då gäller det att fokusera blicken på det som glittrar.