Mer skolprojektsprocess

Under process

Lite detaljer från mitt skolprojekt. 

Appa slappa

Klipper och klistrar med mina målningar o teckningar i appen Montage. Och hoppas på att M's öronvärk lugnat sig så att hon får sova lite. Och jag med tack! 

Ibland måste jag

Göra några snabbheter. 

För att sluta tänka och fastna i "fint". 

En Fröken finare än snus och godnatt Mikael

Idag begravs Mikael. Jag har lärt känna en bit av hans fru på instagram. Det är en av de mest fina människor jag någonsin mött. Hon heter fröken Gul där. På riktigt heter hon Piia, med två i. Jag hittar inte rätt ord, igår skrev jag så här till henne; "Du kära du, fy fan vad du går igenom. Har bara stumhet och svordomar när jag ställer mig framför din värld i tanken. Andlösa tomrum, det är som hjärnan lägger ner när jag försöker närma mig för att översätta. Allt jag kan är att sätta mig här. Bredvid. Lyssna och dingla och tycka så asagudamycket om."

För jag har ingen aning om hur det känns att mista den klippa som står en allra närmast. Jag vill aldrig veta. Men jag är inte rädd för din sorg Piia, eller andras heller. Jag vill att fler ska våga möta andra. Inte vika undan med blick och ben. För att det är obehagligt och kliar i din rädsla. Det behövs inga ord tror jag, man vet ju sällan vad man ska säga när man står där framför någon som förlorat den allra närmsta. Inga ord känns tillräckliga, för inga ord kan GÖRA något. Men en kram. En varm blick. Och varför inte bara "beklagar djupt din sorg". För det är inte vad vi säger utan att vi möter som är det viktiga. Det stödet, det varma nätet, under och bakom. Kanske koka en storgryta, skicka en blomma, klippa gräset, passa barnen. Sitta bredvid. Lyssna. Utan rädsla. För nästa gång är det jag eller du som drabbas. Hur vill du ha det då? Att folk går undan som vore du pestsmittad? Sorg är inte farligt. Sorg smittar inte. Kramas. Idag och alla dagar. 

Och sätt in en slant för att stödja cancerforskningen.

Följ Piias instruktioner på bilden ovan.

Den och den vackra bröllopsbilden har jag lånat från hennes instagramflöde.

Medans...

Jag har alltid älskat att följa förlopp. Gärna bilders tillkomst. Här är dagens status av gårdagens påbörjade! 

Min VIP i mitt wip

Blomkärlek och hemma

Gården

När jag cyklar och lämnar och hämtar på förskolan cyklar jag förbi en gård som är så makalöst vacker. Den blev uppköpt av kommunen i vintras, det ska byggas effektiv väg i byn. Tänk om de river gården? Jag hittade ett hål och smög mig in för att fota lite, dock inte så obemärkt som jag trodde för nästa dag var hålet igenbommat! Imorgon ska jag ringa kommunen och be om lov. 

Havet och jag

Tisdag

Man kan ju nästan tro att jag är melankolisk för jämnan, tänker jag när jag ser mina bilder samlade i mobilen. Dämpad och dammig. Kanske trivs man bäst i den skalan man behöver bäst. Jag som älskar rena vita ytor och är fladdrig och påverkbar som en fjäder. 

Har börjat redigera mina bilder i appen vsco-cam, där man också kan ha som ett flöde, fast utan kommentarer, likes och synbara följeslagare. Lite som ett hemligt rum där man kan lägga ut vilken som helst färgskala utan att tänka på tänk om. Fast det gör jag inte värkbart mycket.