Snabba dagar och stillsamma bilder

Jag sitter uppe ensam.

Tänt en massa ljus och känner det där stillsamma,

ensamhetsvälbehaget fylla rummet och

kila längs med ryggraden.

Allt går så fort.

Mycket är så fint.

Somligt är så sorgligt.

Sitter här och väntar ikapp mig själv tror jag.

Ibland går jag så fort.

Vet inte ens varför jag skyndar mig så vissa dagar.

Effektiviteten i sig blir en princip.

Helt i onödan joggar jag runt i hemmet med famnen

fullproppad med felplacerade saker, 

samtidigt som jag kokar nappar i köket,

sorterar jag viktiga papper i en hörna, 

servar mitt barn med underhållning a´la Playdoh,

passar på att svepa av toan,

viker lite tvätt,

gör inköpslistor i huvudet

och pratar i telefonen samtidigt.

Allt fort fort fort.

Till slut hamnar jag i soffan men är så stress-speedad

att jag kommer på mig själv att jag enbart sitter med

halva rumpan på soffkanten, som beredd på något,

lite som i flykt eller fara.

Det är då bilder är så bra.

Då klickar jag in mig på mitt Pinterestkonto.

Kan sitta obegränsat länge och bara titta.

Såna här photobooth-bilder från förr älskar jag.

Såna som får en att undra.

Blir alldeles lugn och det växer sagor ur bilderna.

(Alla bilder är från mitt Pinterest )